Björnmötet

Jag var ensam. I björngömslet. I går natt

Vinden svepte in över landskapet. Det regnade sporadiskt från den mörka kvällshimlen.

Som mest räknade jag till 4 tranor på myren utanför. En var vit och skiljde sig från de övriga. Ljudet från de trumpetade fåglarna inramade panoramavyn från gömslet på ett magiskt vis.

Plötsligt. Skymtade jag en ljus kropp vars syn löstes upp lika snabbt som den uppenbarade sig. Någonstans bortom myren, inne bland tallarna. Var det en synvilla eller ett hjärnspöke som spelade mig ett spratt? Eller var det…

Den ljusa björnen var verklig. Sakta vankade den fram efter skogskanten innan nallen närmade sig gömslet. Vilken högtidsstund.

Efter en stund försvann björnen på samma sätt som den uppenbarade sig. Bortom myren, inne bland tallarna. Någonstans.

En kraftig regnskur spelade upp ett gemytligt musikstycke på plåttaket. Kalldimmorna lösgjorde sig och mörkret tätnade.

Jag kröp halvvägs ner i min sovsäck. Satt mig skönt tillrätta i fåtöljen och lade upp fötterna på den andra. Till nöds fanns både goda ostar och korvar, kaffe och en kall cola. Men just då njöt jag eftersmaken av mitt första björnmöte.

Vårnatten var bara i sin linda och jag ska måste hålla mig vaken. Vem vet vad som kan hända när gryningsljuset anländer?

Ett stort tack till Louis, Tessa och Christian vid Wildlife Lapland!

För mer information och bokning av björngömslet klicka här.

Bilden är beskuren och konverterad till gråskala i Camera Raw.

Tidigare blogginlägg från björngömslet:

Intresserad av min fototeknik – klicka här.

Ett annat blogginlägg – klicka här.