januari 2013
”Solen hettade, de små sjöarna låg spegelblanka och jag blev hänförd av den vackra naturen. Jag får alltid en lyckokänsla inombords när jag går med lätt packning och mitt flugspö över fjällhedarna. Ensamheten ger tid för eftertanke och jag bestämmer själv när jag ska fiska och vart jag ska gå.”
Texten är citerad från en artikel som jag nyss skrivit och kommer att publiceras i vår.
PS. Jag är uppdaterad, till Photoshop CS6. Och jag kunde inte låta bli att göra bilden 100 år gammal. Skämt åsido, både korn, vinjetering och gråskala fixade jag direkt i nyaste Camera Raw. Det verkar för övrigt vara ett suveränt verktyg för att framkalla RAW-filerna.
Idag. Kallt. Brrrrrr…
Men jag kunde inte motstå den sagolika fjällvärld jag vaknade upp i.
När jag sedan kollade bildskörden upptäckte jag. Att solen hade en stark dragningskraft på mig.
Jag fick en specialbeställning på en canvastavla. Ett lodjur i panoramaformatet 100 x 37 cm.
Jag fann ingen enskild bild som passade i det formatet. Lösningen blev att sätta ihop tre bilder – tillsammans!
Den fernissade lotavlan kommer att bo här.
Klicka här för att ta del av mer information om tavlan.
Morgon.
Jag håller på att sätta morgonkaffet i halsen när jag tittar ut genom mitt vardagsrumsfönster. Himlen är rosa och dimslöjor dansar nedanför Marsfjällen.
Bråttom.
Jag klär mig, rafsar ihop kamerautrustningen och hoppar upp på skotern. Uppe på Middagskullen kan jag konstatera. Det magiska ljuset är borta.
Väntar.
Jag hoppas på att solen ska lysa upp dimmorna nere i dalgången. Men molnen på himlen tätnar.
Solen.
Stiger plötsligt upp bakom Vinevardo. Ljuset tränger igenom dimman med ett magiskt varmt sken.
Belåten.
Åker jag hem. Jag brygger nytt kaffe och känner eftersmaken. Av en god fotomorgon…
