juni 2014
Ett kort besök till en gammal bekant sjö gav mersmak. Visserligen bommade vi de största men min kompis och jag fick varsin röding strax under kilot. Dit kommer vi att återvända, med fler fiskedagar i bagaget.
Det är något speciellt när den stora sjösandsländan kläcker. Deras ystra dans är kort och det är bara under en kort period i början av sommaren som de lockar upp de allra största fiskarna till ytan.
Under två dagar besökte jag södra Lapplands tre kommuner Åsele, Dorotea och min hemkommun Vilhelmina. Jag hade ett fint fotouppdrag som sträckte sig över 70 mil i bil, genom fjäll- och skogslandskap. Tack till alla jag mötte och jobbade med under dagarna!
En kväll jobbade jag över. Det var en höjdare att vandra upp på den lilla fjälltoppen. Vädret var fantastiskt och de vita hjortronblommorna och Borgahällan fångade min fotoiver. Jag ville föreviga dem tillsammans.
Och det finns goda utsikter att det kommer bli en hel del övertid i sommar. Vyerna är vackra så här års. Speciellt när solen dalar i den magiska lapplandsnatten…
Vilket foto jag hade i går. Bröllopsfotografering vid Trappstegsforsen och en fotosväng under aftonen i strålande försommarväder.
Bilden ovan skulle man kunna tro, är fotad med ett sepiafilter – för att få fram det guldfärgade tonen. Det är den inte.
Starkt motljus, ett teleobjektiv och en överexponering var den teknik jag använde. Jag gillar bilder med en reducerad färgskalla.
Teleobjektiv, Sony AF 300/2,8 G SSM (länken visar version 2, jag har version 1), är ett objektiv som jag använder ofta för landskap. Jag hittar utsnitt i landskapet och kan komprimera de saker som fångar min fotoblick. Därtill är det skarpt redan på full bländaröppning.
Förra veckan.
Fick jag lust. Att kasta med mitt flugspö.
Det var en härlig känsla att få bli ett med naturen igen. Fint väder, vackra solnedgångar och napp. En stark doft av sommar infann sig.
De två största var på halvannat kilo. Rymlingen, vars fjäll skimrade i violett, hamnade på grillen och jag tror jag fick mina svärföräldrar på kroken. Också. Den vilda stridbara, med de vackra prickarna, fick simma tillbaka till sitt rätta element. Och fisken som tog både flugan och tafsen skulle jag vilja veta vem det var…
