oktober 2015
Jag är svag för berg och fjäll.
Speciellt vid de tillfällen när skymnings- eller gryningsljuset är så där magiskt vackert.
Varje höjd får sin egen nyans av landskapets skiftande färgskala…
Motljus, i siluett med mitt allra största objektiv. Det måste bara bli en selfie som bländar alla…
Skämt åsido, jag använde ett nytt stativ som jag fått förmånen att testa. Jag såg det på Scandinavian Photo Expo för ett par veckor sedan och blev mycket nyfiken. Förutom att jag gillade konstruktionen med gripklon kändes stativet Dinkum Systems ActionPod® PRO stabilt med Sony A7 kamerahus och objektiv. Därtill är det mycket smidigt att packa med sig i jämförelse med mitt större Gitzostativ, något som jag skulle uppskatta vid vissa fotoäventyr. Den starka gripklon gör det möjligt att fästa stativet på min kajak, en bordsskiva, en platt sten m.m.
Under min sista fjällvandring testade jag stativet. En platt sten med lite tyngd i var lätt att finna. Det fungerade bra med Sony A7r och Sony Zeiss Vario-Tessar T* FE 16-35/4 ZA OSS. Objektivet väger drygt 500 gram men jag tror inte att man ska använda så mycket tyngre objektiv än det med kameran och stativet. Mersmak…
Jag har alltid varit svag för att fotografera landskap med teleobjektiv. Det finns ofta utsnitt som fångar mina fotointentioner i fjärran. Eller en fullmåne som uppenbarar sig ovanför fjället eller grantopparna.
När jag införskaffade mitt nya teleobjektiv Sony AF 500/4 G SSM hade jag djur och fåglar som finns i min närmiljö i åtanke. Men jag har också upptäckt att jag gärna och ofta använder det till att fotografera landskap och natur, både på frihand och med hjälp av stativ. Det här var första gången jag använde konverter tillsammans med objektivet för att fotografera en landskapsbild.
Bilden fotograferade jag i skymningen i förrgår. Men oj vad mörkt det hann bli innan jag kom ner från fjället och hittade min bil. Tur att pannlampan var med…
Fotografering på Saxnäsgården.
Crème brûlée med fystorkade blåbär och björksavsirap. Kaffe och konjak.
Det är inte vid varje fototillfälle jag får förmånen att äta upp motivet.
Gott!
Det var det vackraste trädet i omgivningarna. Dess form och alla gula löv gav trädet sin vackra skepnad.
Vinden tilltog och fjällbjörken rörde sig i takt med blåsorkestern. I fjärran närmade sig ovädret.
På andra sidan trädet lyste solen genom lövverket. Där och då fick jag min bildidé.
Jag monterade en vidvinkelzoom på kameran, valde ISO-värdet 50, skruvade fast ett polarisationsfilter på objektivet och låste fast kameran på stativet. Sedan ställde jag in bländarvärdet på 22.
Exponeringen lyckades jag fördröja till en halv sekund. Det räckte för att fånga rörelsen i det gula trädet. Strålande…
Alltså, det är jätteroligt att skanna gamla fotografier, dia och negativ. En tidsresa…
Det senaste dagarna har jag gått på djupet i mitt gamla arkiv. Jag fann bland annat denna undervattensbild på rödingar.
Jag kommer ihåg tekniken bakom bilden. Jag hade kameran med blixten monterad i mitt Ewa-Marine undervattenhus tillsammans med mitt fasta 50 millimeters objektiv. Jag fotograferade med längre slutartid och hade synkat blixten på andra ridån. Känslan jag upplevde när jag upptäckte den framkallade bilden på ljusbordet minns jag med värme. Och det var nog mer tur än skicklighet…
Nu kan jag också erbjuda fotografiet som konstutskrift. Just kornigheten i denna bild är till fördel och ger en vacker karaktär på printen.
Hur gör man? Med en analog bild. Det var så länge sedan…
Jag har precis väckt liv i min gamla Imaconskanner. Ett förevigat ögonblick för ett sekel sedan har skannats, jag menar två decennier, knappt. Tror jag…
Flugfiskaren på bilden känns bekant på något vis. Dalgången likaså. Hmm…
Men jag finner ingen metadata. Det är helt blankt. På varenda rad. Inget årtal, eller klockslag. Ingen information vilket objektiv eller kamera som använts. Och inga GPS-koordinater. Var är bilden fotograferad? Jag famlar i mörkret och skulle verkligen behöva få korn på var jag är någonstans? Eller på någon pixel. Lite negativ blir jag…
Bilden har också en helt annan karraktär än mina skarpa och tilltalande RAW-filer från mina Sonykameror med samma bildformat. Jag fick till och med trycka på skärpa två gånger innan jag var nöjd med mig själv. Smart…
Och innan det var jag tvungen att städa. Nu snackar vi inte digitalt senorsmuts utan riktigt damm. Jag var tydligen inte helt fläckfri på den tiden heller…
Men. Det är lika roligt att fotografera nu. Som då…
Ett stort tack till Hans Grönlund som hjälpte mig att finna en G3:a till min skanner!
En av mina tavlor lyser upp närvaron i ett rum utanför Helsingborg…
Canvastavlans har storleken 54 x 130 cm.
Bilden jag bloggade häromdagen fick jag en tavelbeställning på.
När jag printade ut den på en canvasduk i storleken 60 x 145 cm (54 x 138 cm blir tavlans färdiga storlek) blev jag mycket imponerad av detaljåtergivningen. Bilden är fotograferad med Sony A7r och Canon TS-E 90/2,8. Objektivet har tilt- och shiftfunktion och med hjälp av en adapter kan jag montera det på kameran. Det innebär att jag kan fotografera med långt skärpedjup (tilt) samt fotografera flera bilder (shift) utan att flytta kameran. Sedan kan jag sätta ihop bilderna till en större bildfil. I det här fallet har jag valt ett panoramformat som jag skapat med hjälp av tre bilder.
Jag gillar bilden. Den dämpade färgskalan och snön som fortfarande ligger kvar på fjällen är ingredienser som tilltalar. Östra sidan av Marsfjället är ett område jag gärna besöker. Vackert och storslaget, med många motiv…
Kvällen innan flög jag hem från Skåne. Dagen efter befann jag mig uppe i mina hemmafjäll.
Kontraster…
