januari 2016
Färg i all ära men ett fotografi i månljusets gråskala har också sin alldeles egna karaktär som jag tycker om.
Min nya kamera Sony A7r II är fantastisk på att fånga information i motiv som vid detta fototillfälle. Det dynamiska omfånget en dröm att ta del av och information finns både i låg- och högdagrar på ett sätt jag inte sett tidigare. Därtill är det inget problem att fotografera med högre ISO-värden.
Det är en fördel att bo centralt.
Eftersom jag alltid är på plats när moder natur visar upp sig från sin allra vackraste sida. Som för ett par dagar sedan.
Det hade varit långt att åka eller flyga hit om jag bodde ocentralt. Som i Stockholm, Paris eller New York…
Förrgår natt…
Månljus. Och norrsken!
Ingredienserna som jag gillar för nattfotografering uppenbarade sig plötsligt. I går kväll.
”Skotern”, tänkte jag tyst för mig själv och skred till verket. Men den vägrade att starta. Det blev ett träningspass med drag i. När jag kände svetten gick det upp för mig. Att det inte var så smart med dubbla lager dunjackor. Jag kunde till slut bara konstatera att midvinternattens köld är hård…
”Bilen”, tänkte jag sedan som en lösning på problemet. Men den ville inte heller starta. Norrskenet dansade vackert på natthimlen och månen lyste upp nejderna så att träden fick långa skuggor. Panik…
Ögonblicket blev laddat. Jag kände att det fanns risk för att jag skulle bli voltsam av frustration och fotoiver. Då strömmade överraskande en ny idé genom mitt huvud. Jag kopplade in batteriladdaren och två timmar senare startade Chevan. High five…
Minus 28 grader visade displayen inne i bilen när jag körde ut från Saxnäs. I Grytsjö var det minus 34. Coolt.
När jag gjorde en u-sväng uppe på Mörrösjöliden var det bara minus 30.
Norrskenet bildade en portal över vägen, stjärnorna lyste upp natthimlen och granarna gnistrade vita i månljuset. Sagavägen…
Häromkvällen…
Under ett halvår har jag fotograferat med Sony Zeiss Vario-Tessar T* FE 16-35/4 ZA OS. I somras med kameran Sony A7r och nu med Sony A7r II.
Jag har saknat en raktecknande vidvinkel i vissa situationer. 24 mm var min ändhållplats tidigare om jag bortser från mitt fisheye.
Det påminner lite om mitt favoritobjektiv Zeiss Sonnar T* 24-70/2,8 ZA. Neutral och tilltalande färgåtergivning och bra skärpa i de delar av bilden jag vill ska vara skarpt när jag fotar med större bländaröppningar. Jag kan fotografera rakt mot solen med objektivet och det är något jag verkligen uppskattar. Objektivet väger 518 gram och jag värdesätter att det inte tar så stor plats i kameraryggsäcken. Objektivet har också inbyggd bildstabilsering (OSS) och jag är nyfiken på hur långa slutartider det går att fotografera handhållet tillsammans med bildstabiliseringen i min kamera Sony A7r II?
Det är först när jag summerar ett fotoäventyr eller som nu, en sommar, som jag ser hur stor bildskörd jag fått med objektivet och vilka slags bilder det levererat. Jag kan konstatera att jag använt objektivet och det skapar ett varierande bildspråk. Men det allra viktigaste är. Att jag gillar vad jag ser…
Klicka här för att se de bilder som jag publicerat här i bloggen som är fotograferade med objektivet.
Jag har inte kunnat fotografera så mycket den senaste tiden. Men jag fann den här analoga panoramabilden från 2002 som jag skannade. Den passar in i sammanhanget just nu när kylan belägrar nejderna. Jag kommer fortfarande ihåg hur kallt det var vid tillfället.
Slagnäsforsen i midvinterskrud fotograferad med en Hasselblad Xpan. Då arbetade jag som lärare i Slagnäs och spelade fotboll med Blattnicksele IF. Och precis som nu, var fotografi och flugfiske mina allra största intressen…
