oktober 2016
Mr Sikström har en svart kaffepanna. Mörkare än den svartaste storöringsnatt.
Respekt.
Det är nästan så jag blir lite. Sotis…
Ett fint fotouppdrag. Heminredning i fokus. Här, hemma i händelsernas centrum Saxnäs…
Helt plötsligt fick mina nya och gamla fiskeprylar den plats de förtjänar. Kåsan, min första flugrulle, fiskekorgen och håven. Och den klassiska boken ”Fluga i vildmark”, ett självporträtt, mina gamla Lundhagskängar m.m.
Snart lanserar Nordli Design sin hemsida och webbutik. Till dess får ni hålla till godo med deras Facebook- och Instagramsida.
Trappstegsforsen är svårfotograferad, tycker jag. Ofta är det för hårt ljus, för högt vattenflöde m.m.
I somras lyckades jag föreviga forsen under den vackraste sommarnatten. Eldskenet, fjällen i bakgrunden, forsen, Vildmarksvägen, husbilen och husvagnarna är ingredienser som tilltalar.
Just den här fotografiet är sammanfogade av tre stycken fotografier förevigad med tekniken Sony A7R II och Canon TS-E 90/2.8. Det medför att fotografiet får en bredd på nästan en meter högupplöst, vilket kan vara bra om ett fotografi ska användas i vissa speciella sammanhang. Jag är också svag för just det här panoramaformatet som ger mig möjlighet att fotografera på ett helt annat sätt än det vanliga småbildsformatet.
Bildfiler som denna är mycket fina att skriva ut i större storlekar på till exempel en canvasduk, förädla en vägg i ett rum som fototapet eller som en stor vepa på en mässa.
Finnmarksvidda, juli 2016.
Det finns ett stort problem att skapa korn, brus, med min digitala kamera. Sony A7R II är helt enkelt för bra och jag var tvungen att vrida upp ISO:t till 51 200.
Jag konverterade fotografiet till gråskala i Camera Raw, utvann all information och öppnade bildfilen i Photoshop. Jag justerade kontrasten med kurvor och tog ner den till webbstorlek och gjorde bilden skarpare med smart skärpa.
Känslan är nästan som i det analoga fotografiet. Visst finns det en skillnad, speciellt när man betraktar de högupplösta filerna i 100%. Den analoga upplevs lite skarpare med sitt vackra korn och i det digitala bruset försvinner information i vissa ytor och detaljer. Men vi pratar om ett mycket högt ISO-värde här och en mycket stor bildfil som dessutom går att skala ner, varvid den då upplevs skarpare. Jag skulle kunna säga att det analoga formatet är finare men jag kan sätta ihop flera fotografier med objektivet, Canon TS-E 24/3,5 L II, som jag använt här, och skapa samma format eller beskära den stora bildfilen.
Slutsats. Jag upplever fotoglädje med bägge teknikerna…
Gammelskogen i Mörresjöliden är fotograferad analogt med Illford Delta 3200 Professional. Brännvidden är 43 mm och exponerat på 120 film. Det svartvita negativet har storleken 6 x 7 cm.
Filmen har ett vackert korn utan att det tappar skärpa, tycker jag. Just i den här miljön kan filmens karaktär ge en vacker och tidlös inramning. Ögonblicket i skogen kunde lika gärna vara förevigad för mycket länge sedan och just den känslan gillar jag. Det känns som filmens kornighet gör sig rättvisa på de stora negativen som också var lätt att skanna. Jag är lite nyfiken hur fotografiet skulle göra sig som utskrift på ett matt konstpapper eller kanske ett barytapapper?
Nästa blogginlägg ska jag visa ett annat motiv från samma området. Skillnaden mot detta fotografi är att det fotografiet är skapad digitalt men jag eftersträvar samma känsla…
Jag måste säga att det är inte dumt med lite mänsklig kontakt mellan alla björnar, fjällrävar, storöringar och myggor. Det känns nästan som jag blir dopad av stundens glädje när jag får förmånen att föreviga en högtidsstund som denna.
Undrar just om jag sett Markus utan solglasögon tidigare? Jag menar, vem har sett fantomen utan kläder…
Hur som helst, ett mycket stort tack till hela fina familjen för ett ärofyllt fototillfälle och för att jag fick visa fotografiet här! Och. Svartvitt är snyggt.
