maj 2017
Dags att göra en avstämning med det analoga fotograferande med min mellanformatskamera Mamiya 7 II. Resultaten är varierande och här är några reflektioner.
- Der är inte så smart att fotografera med svartvit film när solnedgången är vacker rödorange eller när höstfärgerna är varma och färglada…
- Det är svårt med mätarsökare, eftersom jag är van vid att se motivet i sökaren som det kommer att avbildas i fotografiet. Jag måste helt enkelt bli mer kompis med den.
- Jag bör fotografera endast när det är fotoläge. Undvika att försöka finna motiv när det är bättre att koka kaffe… När jag får tillbaka just en sådan filmrulle från framkallning funderar jag på att sälja utrustningen.
- Frustrerande att ha flera olika valmöjligheter. Dels olika kamerahus (analogt och digitalt), objektiv och filmval. Det är lätt att det blivit en ny dag innan jag valt teknik…
- En bra skanning är viktigare än man tror. Jag är glad att jag har en Imaconskanner i mitt analoga arbetsflöde.
Men…
- Det är en speciell känsla att ladda en filmrulle i kameran. Väldigt lite wifi, liksom…
- Ett motiv där exponeringen sitter är en fröjd att ta fram i dager. Den långsamma processen med ljusbord, skanning och smutsbortagning är en fröjd för fotosjälen. Det känns lite som att hugga ved, väldigt fysiskt. Och fotografiet finns ju på riktigt!
- Jag gillar formatet 6 x 7 cm, likaså 24 x 65 cm som jag kan fotografera på småbildsfilm med en panoramainsats.
- Desto mer jag fotograferar analogt uppskattar jag min digitala fotoutrustning. Vilka fantastiska bildfiler, ISO-prestanda m.m. Det finns inget analogt vs digitalt för mig. Analogt är ett roligt sidoprojekt.
- Det som avbildar på ett nytt- eller annorlunda vis gillar jag, vilket det analoga fotografiet ofta gör i jämförelse med det digitala.
Och framöver…
- Ska jag ge det analoga en chans till.
- Är jag intresserad av att fotografera mer landskap med vidvinkeln Mamiya 7N43mm F/4,5.
- Fotografera med panoramainsatsen. Det var länge sedan och jag är svag för just det formatet.
- Kanske jag testar en diafilm, Velvia 50. Jag hade tänkt att inte göra det från början eftersom jag känt en stor mättnad av filmen sedan det begav sig. Men, kanske…
- Kommer jag att testa Kodak T-Max 400, har 2 st 120-rullar. Kodak Tri-X 400 och Illford HP5 Plus 400 är jag också nyfiken på.
- Är jag fortfarande intresserad av att fotografera med negativ färgfilm.
- Hoppas jag kunna minimera och begränsa utrustningen. Varför inte smyga ner den analoga kameran med endast ett objektiv och en laddad film bredvid den digitala utrustningen. Och koncentrera mig på det när det blir fotoläge.
Fotografiet. Midsommarnatt 2016 vid Trappstegsforsen. Mamiya 7 II, Mamiya 7N43mm F/4 och Kodak Portra 160. Från just det tillfället var det en hel filmrulle som blev lyckad.
När gryningen anländer upphör regnet. Dimma bäddar in omgivningarna och ljuset är dunkelt.
Ögonblicket förevigas med en bönpåse under mitt teleobjektiv Sony Af 500/4 G SSM och största bländaröppning från Wildlife Laplands björngömsle. Min nya kamera Sony A99 II har ISO-värdet inställt på 12 800.
Klockan är 03.35…
Min praoelev Sander får syn på en björnrumpa i skogen snett bakom gömslet, på andra sidan myren. Ivriga och med hjälp av kikare följer mina äventyrskompisar djuret innan det försvinner in bland träden.
Upprymda och glada hoppas vi att björnen ska komma tillbaka på framsidan av Wildlife Laplands björngömsle, så att vi kan fotografera den. Men det gör inte nallen. Men vi ser rävar, en grävling, tranor och andra fåglar. Undrar just vem spoven i dramat är?
När jag till slut gör kväll klockan halv sex på morgonen är det kallt. Myren framför gömslet är inbäddad i vita iskristaller.
Meja vill stanna kvar en natt till, eller egentligen hela våren. Och Sander sa:
– Jag följer gärna med om ni åker hit igen.
Sedan kör vi hem till fjällen med en fin upplevelse. I bagaget…