november 2017
Alltså, jag hade en fotoidé.
Jag ville fotografera prickarna på en öring men strävade inte efter perfektion.
I somras, när en vacker fisk låg i min kompis håv skred jag till verket.
Öringen placerades strax under vattenytan, vilket motiverade mig även om jag tappade skärpan…
Det är svårt att tappa fokus. När det är så vackert.
Vid gryningens ställde jag in skärpan på. Stöken…
Kyla, kalldimma, vita fjäll och is.
Ingredienser som kryddar. En fotomorgon…
Coming…
Jag fann också detta panorama i min depå från midsommarnatten 2016. När jag fixade fotografiet i förra blogginlägget och i detta inlägg slår det mig att det gäller att ta till vara på stunder som dessa.
Här använde jag Sony A7R II och Canon TS-E 24/3,5 L II. Tre fotografier är sammansatt till ett i panoramaformat.
Svårigheten med just det här motivet är att det går inte att få en korrekt exponering av både vattenfallen i förgrunden och kvällsrodnaden på himlen. Det skulle kanske fungera med ett avtonat gråfilter men jag valde att pjattra, ungefär som jag gjorde en gång i tiden i mörkrummet. På så sätt gjorde jag förgrunden ljusare och himlen fick sin rätta kulör vid fototillfället. I övrigt har jag varken lagt på färgmättnad eller ändrat färgskalan. Det viktigaste är att få med sig all information från RAW-filerna.
Undrar hur det här fotografiet skulle bli som en stor canvastavla. Filstorleken i de sammansatt fotografierna är en fröjd att arbeta med vid just större utskrifter.
Det här fotografiet vill jag tillägna C.
