april 2018
Alltså, jag spanade i mitt arkiv efter något motiv med majkänsla. Funderade på att byta Facebookheadern efter årstiden som nu kommer.
Jag fick detta fotografi i blickfånget och framkallade det. Det fick mig att reflektera över tre saker:
– På lägre ISO-tal är fotografierna som jag förevigade med min första digitala fullformatskamera Sony A900 mycket tilltalande. Fin karaktär i bildfilerna som jag tycker har en viss analog kryddning. Ett visst brus eller korn kan anas som faktiskt gör det hela mycket vackert. I år är det 10 år sedan kameran släpptes och fotografierna från åren jag använde den (2008-2013) står sig mycket bra än i dag.
– Vad mycket bättre jag blivit på bildbehandling. Den gamla skissbilden på det här motivet såg inte alls bra ut. Det är först när RAW-filen kommit i dager som den kan förädlas till en utskrift, ett foto i en artikel och en Facebookheader. Eller till ett blogginlägg.
– Ett bra fotografi är ett bra fotografi. Oavsett teknik. Och förringa inte ett gammalt motiv som finns i gömmorna, digitalt eller varför inte. Analogt.
Fotografiet: Kultsjön med Marsfjällen i bakgrunden. 25/5 2010, kl 02.13.
Träkåsan, torkat renkött och kaffe. Och så sällskapet, naturen och fjälluften – förstås. Mycket viktiga ingredienser i ett bra. Kaffekok…
Ps. Notera svärtan på Mattias kaffepanna uppe i det högra hörnet. Det tar sig!
Ett analogt fotografi från september 2008.
Jag har skrivit ut motivet tidigare i färg men ville göra en svartvit variant.
Diapositivet skannade jag om, i gråskala.
Och sedan. Kom renarna till liv igen med hjälp av min. Storformatsskrivare…
Jag har lagt in detta motiv och några andra nya till försäljning här.
Det är en underbar upplevelse att ha förmånen att möta en ny dag. Med pimpelspöet i handen…
Mattias gjorde det.
I dag.
Regn…
Eller vind.
Tarpen har jag haft stor användning av.
Att placera kamerautrustningen och den övriga packningen i skydd från väta är guld värt. Sedan kryper jag och mina följeslagare gärna in därunder. Också.
Det infinner sig en skön känsla när ljudet från regndropparna träffar duken. Och att det inte finns något annat att göra än att vänta ger mig ett inre lugn som jag gillar. Väldigt mycket.
Tillflykten är ett perfekt ställe att. Diskutera flugor, prata om livet, utforska fjällkartan och ta sig en lutare. Eller att njuta av en kåsa kaffe under tiden.
Ovädret passerar…
