Kultur
Det är inte varje dag jag får förmånen att äta upp fotoobjektet!
Som alltid smakar DanE:s maträtter utsökt.
Fotouppdrag på Ricklundgården idag. En interiör och dukning som jag verkligen gillade…
Grytsjö skvaltkvarn, september 2019.
Teknik: 150 mm, Mamiya 7 II med panoramaadapter för småbildsfilm (24 x 65 mm) och stativ. Kodak Portra 400 exponerad efter ISO 200. Skannad med Imacon Flextight Ohoto.
Det var endast Någon som gått där före oss.
En bro var trasig och leden var övervuxen på många ställen.
Visst var det ledsamt i sig men som vandrande flugfiskare medförde det också att fiskeivern. Tilltog…
Ibland hamnar jag mitt i. Smeten!
Som för ett par dagar sedan. Klimpfjälls Alpina Klubb Fjällbranten bakade tunnbröd.
Dessa delikatesser kommer att finnas att köpa på Saxnäs julmarknad 24:e november.
Min baktanke med just detta fotografi var att använda mitt Zeissobjektiv och utnyttja det korta skärpedjupet. Bländare 2, 135 mm…
Ett analogt fotografi från september 2008.
Jag har skrivit ut motivet tidigare i färg men ville göra en svartvit variant.
Diapositivet skannade jag om, i gråskala.
Och sedan. Kom renarna till liv igen med hjälp av min. Storformatsskrivare…
Jag har lagt in detta motiv och några andra nya till försäljning här.
När jag fotograferade digitalt i Ljusliden i somras passade jag också på att använda min analoga kamera Mamiya 7 II.
Visst blir känslan speciell i fotografierna men det krävs också en stor arbetsinsats att skanna, ta bort smuts och bildbehandla. Färgnegativ tycker jag är svårast att skanna. Men jag gillar formatet och det är häftig känsla med den stora bildytan som negativen har.
Alla bilder är fotograferade med 80 mm brännvidd och filmen Kodak Portra 160.
Nästa framkallade färgnegativ kommer att ha panoramaformatet 24 x 65 mm…
När jag vandrade stigen upp till Ljusliden från Ransarens strand möttes jag av blomster på ängarna. Platsen är mycket vacker.
Här kommer också historier från förr i dager. Resterna av en gammal lada, det gamla timmerhuset och en mycket gammal rostig jordfräs som dragits med häst eller oxe m.m. Därtill alla historier som jag har hört om Ransarkungen.
Det gamla timmerhuset har aldrig målats enligt ett dokument jag läste i storstugan. Den ska ha uppförts på 1890-talet. Färgerna på timmerstockarna varierar beroende på i vilket vädersträck de är placerade.
Tänk om jag fick blunda ett kort ögonblick och transportera mig 100 år tillbaka i tiden när jag åter öppnar ögonen. Och se hur det hårda livet på nybygget var. Boskapen, slåtterängarna och odlingarna. Samt hur platsen såg ut innan sjön dämdes på 1950-talet…
Jag fann det här mycket gamla svartvita fotografiet från början av 19… talet.
Skämt åsido, ögonblicket förevigade jag förra sommaren med min analoga mellanformatskamera.
Midsommar i Fatmomakke är en favorit. Dans, midsommarstång, smörbollar och skir grönska med snöklädda fjäll i bakgrunden. Just de här dagarna på året känns det som om. Fjällsommaren är evig…
Förrgår.
Plötsligt fick jag helt oväntat flera beställningar på printar och tavlor. Roligt!
Utskrifter på blankt konstpapper, matt konstpapper och canvas såklart. Bildcollaget visar några av beställningarna.
Ni vet ju redan att jag tycker att fotografi gör sig allra bäst som en fin utskrift. Upphängd på väggen…
Det här fotografiet gillade jag bäst när jag synade min framkallade svartvita analoga film som jag fick hem från framkallning häromdagen.
Jag skannade bilden med min Imaconskanner som styrs med hjälp av min gamla Apples Power Macitosh G3, överförde den via en hårddisk till min nya MacPro, öppnade den i Photoshop, beskar och inverterade bilden, städade bort all smuts och damm, justerade svart och vitpunkt, fixade kontrasten som jag ville ha den innan jag tog ner filen till en webbild för att till sista skärpa den för ändamålet…
Det är långsam process och det analoga minneskortet på 120-filmen har bara 10 bilders kapacitet.
Vad tycker jag? Jag gillar negativets format på 6 x7 cm, kornet och övergångarna från ljust till mörkt i bilden. Tidigare kunde den digitala bilden klippa i högdagrarna på ett sätt som inte var snyggt men det har blivit bättre och på min nyaste digitala kamera Sony a7r II är det dynamiska omfånget fantastiskt. Det finns också en känsla och karaktär i den analoga bilden som är tilltalande. Däremot är det lätt att fotografera många bilder som jag inte tycker sticker ut på något sätt men är ögonblicket väl valt och fångat är det en skön känsla att se den skannade bildfilen ta form på bildskärmen.
Vad är tanken med att fotografera analogt för mig? Jag har en jättefin utrustning. Mamiya 7 II med tre objektiv (43 mm, 80 mm, 150 mm) och panoramadapter 24 x 65 mm på småbildsfilm och kamerasystemets egna polarisationsfilter som går att använda på alla objektiv. Och så förstås min skanner Imacon Flextight Photo som är spindeln i processen. Första frågan är – ska jag ha kvar utrustningen? Fråga två – kan jag finna ett sätt att använda utrustningen tillsammans med någon film som ger mig fotografier som jag tycker om. I slutändan har jag också en dröm om att kunna erbjuda analoga fotografier som utskrifter i begränsade upplagor på konstpapper, om resultaten faller mig i smaken.
Jag kommer att fotografera digitalt som vanligt framöver, med min fantastiska Sony A7r II och trotjänaren Sony A99, men under en tid också smyga med den analoga kameran och fotografera när andan faller på. Jag har köpt in tre nya filmer. De svartvita filmerna Illford Delta 100 och Kodak Professional TMax 400 och den negativa färgfilmen Kodak Proffessional Ektar 100. Jag är också intresserad av att testa någon svartvit film med högre ljuskänslighet och någon av Kodaks Portrafilmer.
Fotografiet som jag visar här är fotograferat med Kodak Professional TMax 100.
Jag fick en beställning på ett nytt motiv som tavla.
Bilden fotograferade jag med en analog panoramakamera, Hasselblad Xpan, och analog film. Jag konverterade bilden till en gråskala och motivet höll för en panoramatavla i storleken 37 x 100 cm.
Den svartvita bilden är utskriven på en canvasduk, fernissad och uppspänd på en kilram.
Klicka här för prisuppgift.
Renskiljning i Froskon.
Jag försökte fånga renhjordens rörelse med kameran. Det är egentligen inte så svårt men det krävs ofta många försök innan jag lyckas med en bild.
Först tyckte jag renarna på bilden var alldeles för suddiga. När jag sedan granskade den ytterligare fastnade jag för reflexerna. De gav renarna ett guldskimmer som jag gillade.
Ett stort tack till samebyn!
