Landskap
”Blå timmen, I’heure bleue. är en poetisk beskrivning på svenska respektive franska av stämningen under skymningstiden, mellan solens nedgång och nattens inträde.”
Källa: Wikipedia.
Ibland har jag tur. Att jag befinner mig på rätt plats vid rätt tidpunkt när naturen visar upp sig från sin allra bildskönaste sida.
Som när jag fotograferade den här bilden. Det blå ljuset, vattenspegeln och de låga fjällen i bakgrunden. Och så Jonte förstås, kanske världens allra vackraste flugfiskare, som förädlar varje motiv han kliver in i…
Jag har fotograferat med negativ film vid sidan om det digitala sista året när den analoga andan fallit på. Några 120-rullar svartvitt och färgnegativ har det blivit.
Den här bilden fotograferade jag i november förra året.
Mamiya 7 II, 150 mm, stativ och Kodak Professional T-MAX 100. Skannad med min Imacon Flextight Photo.
Klicka här om ni är intresserade av att se ett fotografi jag fotograferade med min digitala utrustning vid samma tidpunkt.
Jag gillar den här bilden. Skogens inslag av höstfärger och att bilden ändå har en liten dämpad färgskala. Och såklart, vattenspegeln…
Här har jag använt objektivet Sony AF 70-200/2,8 G SSM II och adaptern Sony LA-EA3 med kameran Sony A7 RII. En kombo jag fotograferat mycket med den sista tiden med bra resultat.
Trappstegsforsen är svårfotograferad, tycker jag. Ofta är det för hårt ljus, för högt vattenflöde m.m.
I somras lyckades jag föreviga forsen under den vackraste sommarnatten. Eldskenet, fjällen i bakgrunden, forsen, Vildmarksvägen, husbilen och husvagnarna är ingredienser som tilltalar.
Just den här fotografiet är sammanfogade av tre stycken fotografier förevigad med tekniken Sony A7R II och Canon TS-E 90/2.8. Det medför att fotografiet får en bredd på nästan en meter högupplöst, vilket kan vara bra om ett fotografi ska användas i vissa speciella sammanhang. Jag är också svag för just det här panoramaformatet som ger mig möjlighet att fotografera på ett helt annat sätt än det vanliga småbildsformatet.
Bildfiler som denna är mycket fina att skriva ut i större storlekar på till exempel en canvasduk, förädla en vägg i ett rum som fototapet eller som en stor vepa på en mässa.
Det finns ett stort problem att skapa korn, brus, med min digitala kamera. Sony A7R II är helt enkelt för bra och jag var tvungen att vrida upp ISO:t till 51 200.
Jag konverterade fotografiet till gråskala i Camera Raw, utvann all information och öppnade bildfilen i Photoshop. Jag justerade kontrasten med kurvor och tog ner den till webbstorlek och gjorde bilden skarpare med smart skärpa.
Känslan är nästan som i det analoga fotografiet. Visst finns det en skillnad, speciellt när man betraktar de högupplösta filerna i 100%. Den analoga upplevs lite skarpare med sitt vackra korn och i det digitala bruset försvinner information i vissa ytor och detaljer. Men vi pratar om ett mycket högt ISO-värde här och en mycket stor bildfil som dessutom går att skala ner, varvid den då upplevs skarpare. Jag skulle kunna säga att det analoga formatet är finare men jag kan sätta ihop flera fotografier med objektivet, Canon TS-E 24/3,5 L II, som jag använt här, och skapa samma format eller beskära den stora bildfilen.
Slutsats. Jag upplever fotoglädje med bägge teknikerna…
Gammelskogen i Mörresjöliden är fotograferad analogt med Illford Delta 3200 Professional. Brännvidden är 43 mm och exponerat på 120 film. Det svartvita negativet har storleken 6 x 7 cm.
Filmen har ett vackert korn utan att det tappar skärpa, tycker jag. Just i den här miljön kan filmens karaktär ge en vacker och tidlös inramning. Ögonblicket i skogen kunde lika gärna vara förevigad för mycket länge sedan och just den känslan gillar jag. Det känns som filmens kornighet gör sig rättvisa på de stora negativen som också var lätt att skanna. Jag är lite nyfiken hur fotografiet skulle göra sig som utskrift på ett matt konstpapper eller kanske ett barytapapper?
Nästa blogginlägg ska jag visa ett annat motiv från samma området. Skillnaden mot detta fotografi är att det fotografiet är skapad digitalt men jag eftersträvar samma känsla…
Förra året införskaffade jag objektivet Canon TS-E 24/3.5 L II. Med hjälp av en adapter kan jag använda det tillsammans med min kamera Sony A7R II. Jag har inte fotograferat så mycket med det förrän nyligen. I höstskogen har jag letat utsnitt.
Skärpa över hela bildytan (tilt) och att räta upp perspektiv (shift) är möjligheter som kan göra skillnad. Det är en utmaning att lära sig hur tekniken fungerar fullt ut och det tar tid. Att shifta, tilta och fokusera objektivet kräver stor noggrannhet av mig.
Det är ett helt nytt sätt att fotografera natur och landskap. Jag gillar det och brännvidden 24 mm är mycket spännande i sammanhanget…
Så här blev de tre fernissade canvastavlorna i olika färgnyanser av Marsfjällen. Jag gillar formatet 37 x 100 cm och de passar mycket bra tillsammans i en serie om tre.
Lite tekniknörderi…
Fotografierna är fotograferad med olika tekniker. Vid alla fototillfällena användes stativ. Jag utgick från den information som fanns i bildfilen eller negativet. De digitala RAW-filerna fotograferades neutrala. Under bildbehandlingen justerade jag svart- och vitpunkt och använde kurvor för att minska eller öka kontrasten. När jag som här skrev ut fotografierna på canvas måste jag ta hänsyn till att fernissan ökar kontrasten i den färdiga tavlan. Det medförde att jag minskade den en aning.
Övre:
Eldhimmel. Mamiya 7 II, Mamiya 7N 80mm f4 L och Kodak Portra 160. Skannad med Imacon Flextight Photo. Beskuren till panoramaformat.
Mellan:
Norrsken. Sony A99 och Minolta AF 16/2,8 Fisheye. ISO 1600, slutartid 20 s och bländare 3,5. Beskuren till panoramaformat.
Under:
Blå timmen. Sony a7r II och Canon TS-E 90/2,8. ISO 200, slutartid 8 s, bländare 8. Fotografiet består av tre sammanfogade bildfiler.
Nu har jag framkallat och skannat en filmrulle Kodak Porta 160 som jag fotograferat med min Mamiya 7 II.
Det är ett sidoprojekt jag har. Nyfikenheten om jag kan fånga någon analog känsla som tilltalar mig är stor. Några filmrullar negativ färg- och svartvit film har stått på agendan.
Tidskrävande, få fotografier på en filmrulle (10 st på 120-film) i jämförelse med ett 64 gigabite minneskort och ovant att använda en mätsökare är bara några reflektioner. Just skanningen har också krävt lite tålamod i jämförelse med positiv eller svartvit negativ som jag har bättre koll på. Men visst. Lite spännande är det allt. Att betrakta slutresultatet.
Undrar just. Om jag fått korn på något?
