Mat & dryck
Ett nytt område, ett nytt vattendrag. Förra veckan.
Flugfisket gick trögt. Vi började tvivla.
Jag är inget blåbär när det gäller bärplockning. Men det var flera år sedan jag plockade hjortron. Jag fann en guldfärgad myr med mogna bär, på den tredje dagen. Vilken skatt.
Senare på natten vände fiskelyckan. Öringarna var vackra, stridbara och trinda. En ny dag hade börjat när jag kröp ner i min sovsäck och avslutade gårdagen…
Tack till hela Dream Team för dagar att minnas. Ett speciellt tack till Stefan som bar hem mina hjortron!
Jag tog med Jonathan. Han vet var skåpet ska stå, även om det var fråga om en bäddfåtölj i brun manchester.
Gott sällskap, god öl och mat, vedeldad bastu och bad i fullmånens sken hann vi också med när vi gick iland på min favoritö.
Det blev också tid för flugfiske, såklart. Vattnet var varmt och de stora var inte alls i farten. Men jag fick en jättefin fisk på en liten lila tungstensnymf som fick växa på sig. Min förhoppning är att den ska uppnå den vikt som just den här speciella storöringsstammen är vida känd för.
Det är bra att ta god tid på sig under en möbeltransport…
Tack Robinson Tobbe och Jonathan!
Foto öring: Jonathan Johansson.
Det är alltid en mycket speciell och tilltalande äventyrskänsla som infinner sig när jag besöker Fiskecentrum Ammarnäs. Tillsammans med fjällräven Ulf Johansson har jag fått möjligheten att besöka några av de finaste av fiskevatten. Fiskecentrumet har ett unikt samarbete med Ran- och Grans samebyar i Vindelfjällen.
Förra året besökte jag Ältsån och Laivajukke. Äventyret innehöll många ingredienser. Storm, vitfenor, upptäcktsfärder, lägerliv, starka öringar och storslagen fjällnatur. Och ett grymt härligt fiskegäng. Tack till Ulf, Johan – the lucky skirt och Brian – the running man! Ett speciellt tack till Ulf och Bodil vid Fiskecentrum Ammarnäs.
Hela historien, ”Flugfiskeäventyr i Vindelfjällens naturreservat”, kan ni ta del i det aktuella numret, nr 7-8, av tidskriften Fiskejournalen.
Ps. Jag undrar när Johan och Brian dyker upp i Lappland igen?
Min vän Jonathan har ofta en bricka med i spelet när jag är ute på fotojobb. Gourmet som han är dukar han alltid upp mat och dryck av högsta klass. Ofta med en aptitretande historia om det vi ska avnjuta.
Bilden är fotograferad i Wildlife Laplands björngömsle utanför Dorotea för ett tag sedan. Kanske var det just på grund av dofterna från Rockfordosten och de övriga väldoftande delikatesserna som gjorde att björnarna höll sig borta denna gång.
I bland får jag dåligt samvete. Över att jag utnyttjar hans goda sidor…
Snart. Kan jag sjösätta min fiskekajak igen. För mig är det en frihet att med sin egen muskelkraft paddla ut i vildmarken. Gärna med fiskespöet och kaffekannan…
Jag kom i kontakt med fiskekajaker för första gången när jag var på en reportageresa till Camp Sovvene genom Visit Sápmi för ett par år sedan. De hade fiskekajaker av märket Native Watercraft som jag tyckte var mycket användbara. Förutom fiske gick de att packa med utrustning till friluftsliv i övrigt och foto. Därtill var de stadiga i vattnet och lätt att slänga upp på biltaket.
Jag funderade och köpte året efter två stycken. En singelkajak Ultimate 12 och en Ultimate 16 (har utgått ur sortimentet) med plats för två personer, av samma märke som jag testat året före.
Mest har jag använt singelkajaken, Ultimate 12. Jag har flugfiskat och paddlat långedrag efter röding på Kultsjön. Den är lätt att paddla och styra. Faktum är att jag är intresserad av att införskaffa en till singelkajak. Mest på grund av att det är ett suveränt sätt att umgås under en fisketur. Två kajaker kan söka efter fisk effektivare, man kan fota varandra på ett bra sätt, prata med varandra eller gå i land när man vill.
Det jag reflekterat över under de två somrar jag haft dem i min ägo är:
– Man blir blöt om benen om man paddlar mycket. Byxor som skyddar mot väta är bra att ha på sig, speciellt om det inte är en solig sommardag.
– Jag saknar spöhållare på kajaken. Det fungerar att sticka in handtaget på spinnspö i tomrummet på stolen och låsa spöet med benen när jag fiskar med långedrag – men det är inte optimalt. Med flugspöet fungerar det inte. Till sommaren ska jag montera en spöhållare för både flug- och spinnspöet. Eventuellt köper jag ett Ultimate Groove Kit och ett Scotty Gearhead. Eller skruvar fast en hållare i kajaken.
– Jag skulle vilja införskaffa en självupplåsande flytväst för bekvämlighetens skull istället för den traditionella flytvästen jag använt mig av.
– En vagn som jag kunde dra ner och upp den från vattnet med, lastad och riggad, skulle jag ha användning för. Från huset ner till Kultsjön. Då slipper jag gå minst två vändor och kan paddla Insjön hem om jag vill. Eller vice versa.
Det finns tre singelkajaker som frestar mig just nu. Alla har sina fördelar, nackdelar och smarta lösningar. Jag ska fundera, kanske…
1. Slayer 12
Klicka här för att komma till den svenska återförsäljarens hemsida för Native Watercraft.
Tänk om vi fick paddla ut i varsin kajak, mr Fix och jag, när han kommer på fjällbesök i slutet av maj!
Förra veckan.
Fick jag förmånen att fotografera inne i en rökkåta. Delikatesser som röding, öring, suovas och gurpi röktes på gammaldags vis med torr björkved utan näver.
Tack Tomas för en god fotostund!
Goda minnen finns det gott om. Det här är ett från somras…
I går. Klockan tio över fyra ringde väckarklockan.
Väderprognosen dagen innan visade på kanonväder. Dessutom skulle nattemperaturen krypa ner mot nollstrecket. Jag drömde om dimslöjor och vackra höstfärger, i morgon- och kvällsljus.
Jag styrde bilen mot Borgafjäll.
Blaikfjället myrar var på sina ställen vita av frost. När jag körde ner i skogslandet igen stod två nyfikna älgar och tittade på mig.
Kompakt dimma mötte mig i Borgafjäll. Jag tillbringade morgonen med att fotografera efter Borgasjöns strand. Jag fick min önskebild – Borgahällan inramad med hösfärger och dimma.
Sedan axlade jag ryggsäcken och greppade mina vandringsstavar. Vid Klöverstugan tillbringade jag ett bar timmar. Jag njöt också av smörstekt souvas och tunnbröd med några kåsor kokkaffe som efterätt intill ett vackert vattenfall.
Jag sneglade upp mot toppen av Klöverfjället innan jag vandrade vidare – uppåt. Jag skrämde upp en fjällripa och jag tyckte mig se skymten av fler bakom ett krön. Sten, mer sten, stora block och mindre. Underlaget på fjället var verkligen en utmaning. Efter en timme nådde jag toppen samtidigt som en rovfågel flög ut från fjället under mig. Mäktigt.
Den förväntade högtidsstunden med kameran förvandlades till ett moln. Som jag plötsligt befann mig i. Kall vind och dålig utsikt gjorde att de förväntade bilder mot Korpådalen och fjällen i väster gick om intet.
Jag bestämde mig för att ta slalomvägen nerför Klöverfjället, istället för att gå samma väg tillbaka. Oj vad brant, stenigt och halt det var på sina ställen. Benen och fötterna var möra av strapatsen utför som också skavde håll på mina vandringsstrumpor.
Innan jag träffade på leden vid spängerna i björkskogen stannade jag mitt i ett vackert orangerött fält av blåbärsris. De blåa bären frestade mig och jag fick en baktanke. Jag tog av mig ryggsäcken plockade fram svartpannan. När den var fylld vandrade jag de sista kilometrarna till bilen i ett tilltagande mörker.
Vilken dag. Härliga fjällmiljöer, bra foto och rikliga mängder fjälluft av utsökt kvalitet!
I dag ska jag tillaga en blåbärspaj…
Det låg spänning i luften. Och det berodde inte på mitt efternamn…
Saxnäs vs Dorotea. Harrpimpling.
Jag hade ett starkt team med Jonathan och Stefan. Doroteas lag såg också starka ut på papperet.
– EEEEEETTTTTTTTTTTT noll, hojtade plötsligt Doroteas lagkapten mr Sikström och drog upp en harr.
Jag såg en grå skugga nere i hålet och snart krokade jag en liten harr. Sedan ropade jag:
ETTTTTTT ett, och släppte tillbaka fisken.
En större harr släppte hos motståndarna och jag landade en abborre. Då ekade mr Sikströms röst igen över nejderna.
– Abborre gills inte.
Sedan försvann han utom synhåll och landade en harr som ingen såg. Helt plötsligt insåg vi att vi skulle behöva en svartvitt person med en visselpipa, en stark och rättvis domare med en tjock regelbok.
Ingen av oss var egentligen tävlingsmänniskor så vi gjorde det bästa av situationen. Vi hamnade i samma båt, med samma mål – jakten på storharren.
Tyvärr så rodde vi inte i land uppdraget men behöll några matfiskar som Stefan tillagade. Han fileade och byxade harrfiléer som vändes i en kryddblanding och sotades över öppen eld. Anrättningen serverades till tunnbröd, en kall sås, tomater, purjolök, salld och skivad västerbottensost. Succén var ett faktum!
Eftersmaken av dagen kommer att bestå. Länge.
Ett stort tack till hela fiskegänget. Det här måste vi göra om…
I dag var jag tidigt på jobbet…
I veckan satte jag klorna i några RAW-filer från ett av sommarens äventyr.
Det var en fantastisk naturupplevelse att besöka Mehamn i nordnorge. Fisket, fotot och de goda havsdelikatesserna gav en utsökt eftersmak. Som sitter i…
Kungskrabban (även kallad kamtjatkakrabba, rysskrabba eller stalinkrabba) kan uppnå en vikt på över 14 kilo.
Källa : Wikipedia
Förra veckan. Skördade vi vitlök i vår trädgård…
