Mat & dryck
I det senaste numret av Fiskejournalen, nr 7-8, har jag artikeln ”Svarta flugor för storöringen” publicerad. Den handlar om de flugor och den teknik jag använder mig av för att fiska öring under sensommarnätterna. Ni kan också ta del av några av mina upplevelser.
Augusti är för övrigt en tid på året som jag uppskattar väldigt mycket. Kantareller, hjortron och så förstås – stora öringar!
Regn, starka vindar och mörka moln har belägrat hösten. Väderprognosen visade plötsligt att bra väder var på gång. Jag gjorde mig redo.
Dagen efter tillbringade jag eftermiddagen och solnedgången på en liten fjälltopp i Borgafjäll. Bildskörden blev riktigt bra. Storlagna vyer, fjällvandring, makrofoto på den röda markvegetationen och gula kantareller…
I sommar besökte jag Höglandsdagen. Det var en av juli månads höjdpunkter och jag och min dotter Meja trivdes som fisken i vattnet. Hopptorn, bad, hamburgare, rökt sidfläsk, levande musik, gammalt sågverk och kvarn, Plupp m.m. Och så förstås de goda lokalproducerade ostarna från Jette´s Gårdsmejeri. Olivia är min favorit.
Nästa år tar jag med mig hela familjen dit…
Det är en riktig höjdare – vår fjällpizza.
Camillas tomatsås, kryddor från vår köksträdgård och souvas är huvudingredienserna…
Tack Vincent för det goda vinet!
En av mina favoritmåltider är en spartansk rätt med få ingredienser:
– Souvas på samiskt vis, gravat och lättrökt med björkved.
– Hembakat tunnbröd från Marsfjälls bröd.
Jag steker souvas i äkta smör och äter den tillsammans med tunnbrödet. Smöret som blir över i stekpannan är också mycket gott att doppa brödet i. Vatten från en kristallklar fjällbäck som dryck är en höjdare och kokkaffe som efterrätt vill jag inte sumpa.
En lutare efter maten är också en bra krydda i sammanhanget! Med det sövande ljudet från den porlande bäcken och fågelkvitter. Bland smörbollar, midsommarblomster och myggsurr…
I förrgår kom jag hem från Virisen efter två dagar med mat och foto i fokus. Projektet Gränslös Fisketurism hade anlitat mig för att hålla i en fotokurs och chefskocken på Fru Haugens hotell i Mosjön, Norge, genomförde en utbilning med lokala råvaror som ingredienser.
Jag tycker att det är roligt att det finns ett stort fotointresse och nyfikenhet hur den digitala tekniken fungerar. Kursen jag genomförde, Fotoögon, kommer jag att vidareutveckla. Några reflektioner jag fick efter kursen:
– Det finns ett stort behov hos många som köpt en digital kamera att lära sig hantera tekniken i den. Vad är RAW och de olika jpg-kvaliteterna, vitbalans, ställa in rätt autofokusområde, ISO-tal och hur bländaren styr skärpedjupet med mera?
– Det är inte alltid så lätt att hitta alla viktiga inställningar i sin kamera.
Det fick mig att börja fundera… Kanske sätter jag ihop en separat kurs som bara handlar om att ta kontrollen över sin egen kamera kombinerat med praktiska övningar.
Besöket i Virisen gav mersmak. Fjällgården som Tomas och Gunilla Olofsson driver är hemtrevlig och området inbjuder till fiske, jakt, rekreation och friluftsliv. På gården finns får, höns, häst, hundar och kaniner. Egna råvaror från gården och naturen är viktiga i deras verksamhet. Här finns stugor att hyra, en gemytlig nybyggd konferensanläggning och en gårdsbutik.
Tack till alla som jag träffade under dagarna!
Bilden: Carpaccio på röding.
Det har tagit lång tid för mig att lära mig bildbehandling och den teknik jag använder mig av.
Två faktorer gör i dag att jag behärskar bildbandling bättre än tidigare.
1. Jag kan framkalla bilderna i Photoshop Camera Raw samt slutföra bildbehandlingen i Photoshop innan en lågupplöst bildfil i jpg-format samt en högupplöst bildfil i Tiff-format är klara. RAW-filen har jag självklart också kvar.
2. Bildskärmen Eizo ColorEdge CG243W. Den återger 97% av färgrymnden Adobe RGB och kan hårdvarukalibreras med min skärmkalibrator eye-one display 2. Grym bildskärm som är en av mina bästa investeringar någonsin.
Detta har medfört att mina äldre bilder inte ser så bra ut som de kan och borde göra. När jag har tid så brukar jag återframkalla äldre RAW-filer. Bilden ovan fixade jag nyss. Den är fotograferad vid den övre delen av Ransarån för ett par år sedan med min första digitala systemkamera Sony A100. Den hade 10,2 miljoner pixlar och bildkvaliteten var superb på lägre ISO-tal. När jag åter gjorde i ordning en ny låg- respektive högupplöst bildfil blev jag åter imponerad av bildkvaliteten. Den högupplösta bilden interpolerade jag upp till A3-format med mycket hög detaljåtergivning. Det visar att man kommer mycket långt med en äldre digital systemkamera med färre pixlar, i synnerhet tillsammans med ett bra objektiv och lite kunskaper om bildbehandling.
Objektivet jag använde vid tillfället var ett Minolta AF 50/1,7. Det var ett billigt alternativ för ett ljustarkt objektiv som kan ge korta skärpedjup på den tiden.
Svenska Samernas Riksförbund, SSR, har inlett en storsatning på turism som går under namnet Visit Sápmi. Flera samebyar vill använda sina vatten för fisketurism, då det kan bli en viktig biinkomst för byns medlemmar. Jag har tecknet ett bildavtal med SSR. Förutom fotografering kommer jag att inventera fiskevatten och skriva reportage i tidskriften Fiskejournalen allt eftersom SSR:s arbete fortskrider.
Bilden fotograferade jag under ett besök hos en samefamilj i norra Jämtland i höstas. För mig förmedlar bilden hur jag upplever god fiskelycka i Sápmi!