Natur
Alltså, jag hade en fotoidé.
Jag ville fotografera prickarna på en öring men strävade inte efter perfektion.
I somras, när en vacker fisk låg i min kompis håv skred jag till verket.
Öringen placerades strax under vattenytan, vilket motiverade mig även om jag tappade skärpan…
Det är svårt att tappa fokus. När det är så vackert.
Vid gryningens ställde jag in skärpan på. Stöken…
Kyla, kalldimma, vita fjäll och is.
Ingredienser som kryddar. En fotomorgon…
Coming…
Jag fann också detta panorama i min depå från midsommarnatten 2016. När jag fixade fotografiet i förra blogginlägget och i detta inlägg slår det mig att det gäller att ta till vara på stunder som dessa.
Här använde jag Sony A7R II och Canon TS-E 24/3,5 L II. Tre fotografier är sammansatt till ett i panoramaformat.
Svårigheten med just det här motivet är att det går inte att få en korrekt exponering av både vattenfallen i förgrunden och kvällsrodnaden på himlen. Det skulle kanske fungera med ett avtonat gråfilter men jag valde att pjattra, ungefär som jag gjorde en gång i tiden i mörkrummet. På så sätt gjorde jag förgrunden ljusare och himlen fick sin rätta kulör vid fototillfället. I övrigt har jag varken lagt på färgmättnad eller ändrat färgskalan. Det viktigaste är att få med sig all information från RAW-filerna.
Undrar hur det här fotografiet skulle bli som en stor canvastavla. Filstorleken i de sammansatt fotografierna är en fröjd att arbeta med vid just större utskrifter.
Det här fotografiet vill jag tillägna C.
Jag gillar panorama.
Det finns olika tekniker att skapa ett sådant.
Fotografiet ovan är förevigat med kombon Sony A7R II och Canon TS-E 90/2,8. Genom att shifta objektivet och fotografera tre bilder som jag sedan sammanfogar i Photoshop kan jag skapa ett mycket tilltalande panoramaformat.
När jag fotograferar med den här tekniken är det två viktiga saker jag måste tänka på:
- Att använda stativ och se till att kameran är placerad helt i plan med motivet. Kamerans inbyggda vattenpass är guld värd i sammanhanget.
- Kameran ska vara i manuellt läge. Det måste vara samma bländare och slutartid (exponering) på alla tre fotografierna så att de passar att sammanfoga.
Fotografiet:
En vacker utsnitt av Kultjödalen. 2015-11-14, kl 14.58.
När jag betraktar fotografiet på bildskärmen kommer känslan jag hade just då åter över mig. Plötsligt försvinner min fotosjäl. Tillbaka.
Vindelfjällen, augusti 2010…
I det nya numret av Fiskejournalen har jag en oförglömlig upplevelse publicerad – ”Den magiska stenen i Finnmark”.
Tillsammans med min vän Jonathan Johansson besökte jag Finnmarksvidda. Huvudingrediensen i artikeln är givetvis Jonathans nordiska Grand Slam, när han fångade en öring, röding och harr över 1 kg från en och samma sten. Men ni kan också ta del av receptet på en äkta Jontemacka samt bindbeskrivningen på Björnpuppan, flugan som hade en stor del i fiskelyckan…
Tidningen finns att köpa i butik nu.
När jag fotograferade digitalt i Ljusliden i somras passade jag också på att använda min analoga kamera Mamiya 7 II.
Visst blir känslan speciell i fotografierna men det krävs också en stor arbetsinsats att skanna, ta bort smuts och bildbehandla. Färgnegativ tycker jag är svårast att skanna. Men jag gillar formatet och det är häftig känsla med den stora bildytan som negativen har.
Alla bilder är fotograferade med 80 mm brännvidd och filmen Kodak Portra 160.
Nästa framkallade färgnegativ kommer att ha panoramaformatet 24 x 65 mm…
Trappstegsforsen och Kultsjöån är höstvackra just nu.
Första fotoförsöket hade jag inget minneskort i kameran.
Under andra försöket dog batteriet plötslig och till min fasa låg reservbatterierna kvar hemma. Ögonblicket blev laddat. Av frustration.
Men. Trots minnesförlust och kortslutning övervann jag motståndet vid mitt. Tredje försök…
– Hur långt är det kvar till Mysiga skogen? brukar min dotter Meja 9 år alltid utbrista.
När vi är på väg till farmor med Svartvolvon…
Teknik:
Mamiya 7 II, Mamiya 7 N 150mm F/4.5 L, Kodak Portra 160 & stativ. Skannad med Imacon Flextight Photo.
