Natur
Under ett halvår har jag fotograferat med Sony Zeiss Vario-Tessar T* FE 16-35/4 ZA OS. I somras med kameran Sony A7r och nu med Sony A7r II.
Jag har saknat en raktecknande vidvinkel i vissa situationer. 24 mm var min ändhållplats tidigare om jag bortser från mitt fisheye.
Det påminner lite om mitt favoritobjektiv Zeiss Sonnar T* 24-70/2,8 ZA. Neutral och tilltalande färgåtergivning och bra skärpa i de delar av bilden jag vill ska vara skarpt när jag fotar med större bländaröppningar. Jag kan fotografera rakt mot solen med objektivet och det är något jag verkligen uppskattar. Objektivet väger 518 gram och jag värdesätter att det inte tar så stor plats i kameraryggsäcken. Objektivet har också inbyggd bildstabilsering (OSS) och jag är nyfiken på hur långa slutartider det går att fotografera handhållet tillsammans med bildstabiliseringen i min kamera Sony A7r II?
Det är först när jag summerar ett fotoäventyr eller som nu, en sommar, som jag ser hur stor bildskörd jag fått med objektivet och vilka slags bilder det levererat. Jag kan konstatera att jag använt objektivet och det skapar ett varierande bildspråk. Men det allra viktigaste är. Att jag gillar vad jag ser…
Klicka här för att se de bilder som jag publicerat här i bloggen som är fotograferade med objektivet.
Jag har inte kunnat fotografera så mycket den senaste tiden. Men jag fann den här analoga panoramabilden från 2002 som jag skannade. Den passar in i sammanhanget just nu när kylan belägrar nejderna. Jag kommer fortfarande ihåg hur kallt det var vid tillfället.
Slagnäsforsen i midvinterskrud fotograferad med en Hasselblad Xpan. Då arbetade jag som lärare i Slagnäs och spelade fotboll med Blattnicksele IF. Och precis som nu, var fotografi och flugfiske mina allra största intressen…
Det allra bästa med fotografi är att göra en utskrift av en bild som man själv fotograferat.
Med hjälp av ripen Imageprint och min Epson storformatsskrivare har jag möjlighet att skriva ut bilder på det sätt jag eftersträvar. Min bildskärm har också en viktig pusselbit i processen, eftersom det är viktigt att bilden på skärmen ser ut som den färdiga utskriften.
Häromdagen fick jag en beställning på en bild som jag fotograferat vid ett magiskt midvintertillfälle i Blaikfjällets naturreservat. Printen skrev jag ut på konstpapperet Epson Cold Press Natural 340 g/m². Bilden mätte 54 x 80 cm när den kom ut från skrivaren…
Rip är en mjukvara/program som styr skrivaren och hur den skriver ut bilderna. Imageprint ger t.ex. 8 000 unika valörsteg, helt neutrala svartvita utskrifter och programmet innehåller mängder med olika pappersprofiler från olika papperstillverkare.
I det nya numret, nr 1 2016, av Fiskjournalen har jag artikeln ”Hjortronöring” publicerad.
Tafsbrott, ornitologens näbbmus och hjortronbyxor. Förra sommarens största öring och en flugfiskenatt att minnas. Ni får också träffa B O – en god vän som har en mycket skön inställning till livet.
Läs hela historien i tidningen. Ett lyckat fjälläventyr som mycket väl beskriver. När jag trivs som allra bäst…
Det var ett tag sedan jag skrev en flugfiskeartikel. Men nu är jag i slutfasen av att färdigställa en ny.
En intressant mentor och god vän, giftiga flugor och tips i övrigt för att flugfiska öring. Det känns som om den kommer att bli både läs- och sevärd.
Öringen på bilden inleder storyn. Kristallklart fjällvatten, torrfluga och storslagen natur. Och ett fiskegäng som jag trivs med. Frågan är om tillvaron kan bli mycket bättre än. Det var då…
Svartvit mellanformatkänsla kan jag också skapa med min nya kamera Sony A7r II. Genom att fotografera tre bilder med ett objektiv som har shiftfunktion kan jag göra det utan att röra kameran. Sedan kan jag öppna bilderna i gråskala i Camera Raw, sammanfoga bilderna i Photoshop och beskära den stora bildfilen till en storlek som liknar mina analoga mellanformatsbilder.
Dessa bildfiler måste upplevas. Att försvinna in i bilden genom att förstora den på skärmen eller förädlad som en större utskrift…
Det här fotografiet gillade jag bäst när jag synade min framkallade svartvita analoga film som jag fick hem från framkallning häromdagen.
Jag skannade bilden med min Imaconskanner som styrs med hjälp av min gamla Apples Power Macitosh G3, överförde den via en hårddisk till min nya MacPro, öppnade den i Photoshop, beskar och inverterade bilden, städade bort all smuts och damm, justerade svart och vitpunkt, fixade kontrasten som jag ville ha den innan jag tog ner filen till en webbild för att till sista skärpa den för ändamålet…
Det är långsam process och det analoga minneskortet på 120-filmen har bara 10 bilders kapacitet.
Vad tycker jag? Jag gillar negativets format på 6 x7 cm, kornet och övergångarna från ljust till mörkt i bilden. Tidigare kunde den digitala bilden klippa i högdagrarna på ett sätt som inte var snyggt men det har blivit bättre och på min nyaste digitala kamera Sony a7r II är det dynamiska omfånget fantastiskt. Det finns också en känsla och karaktär i den analoga bilden som är tilltalande. Däremot är det lätt att fotografera många bilder som jag inte tycker sticker ut på något sätt men är ögonblicket väl valt och fångat är det en skön känsla att se den skannade bildfilen ta form på bildskärmen.
Vad är tanken med att fotografera analogt för mig? Jag har en jättefin utrustning. Mamiya 7 II med tre objektiv (43 mm, 80 mm, 150 mm) och panoramadapter 24 x 65 mm på småbildsfilm och kamerasystemets egna polarisationsfilter som går att använda på alla objektiv. Och så förstås min skanner Imacon Flextight Photo som är spindeln i processen. Första frågan är – ska jag ha kvar utrustningen? Fråga två – kan jag finna ett sätt att använda utrustningen tillsammans med någon film som ger mig fotografier som jag tycker om. I slutändan har jag också en dröm om att kunna erbjuda analoga fotografier som utskrifter i begränsade upplagor på konstpapper, om resultaten faller mig i smaken.
Jag kommer att fotografera digitalt som vanligt framöver, med min fantastiska Sony A7r II och trotjänaren Sony A99, men under en tid också smyga med den analoga kameran och fotografera när andan faller på. Jag har köpt in tre nya filmer. De svartvita filmerna Illford Delta 100 och Kodak Professional TMax 400 och den negativa färgfilmen Kodak Proffessional Ektar 100. Jag är också intresserad av att testa någon svartvit film med högre ljuskänslighet och någon av Kodaks Portrafilmer.
Fotografiet som jag visar här är fotograferat med Kodak Professional TMax 100.
