Natur
Jag har varit ute i vildmarken i flera veckor nu, känns det som…
I dag var jag hemma. Camilla tyckte jag skulle passa på att koppla av med en tur med kajaken. Jag nappade.
Kvällen var livlös förutom öringen som vakade när jag gått i land. Snabbt la jag ut flugan och den högg omgående. Rödingen däremot, såg jag inte skymten av trots att långedraget var på släpp.
Solnedgången var aftonens begivenhet. Den orange cirkeln dalade mellan Stöken och Ropen. Det var först när jag tappade fokus som jag blev nöjd bilden.
Återkommer med några bilder från vildmarken, de senaste veckorna…
Igår.
Cykling längs den gamla SGU-vägen från Stekenjokk ner till Saxån, strax utanför Klimpfjäll.
Fotoväder. Strålande sol och en färgstark familj.
Visst, lite trött är jag i låren i dag men de långa nedförsbackarna ner till Saxån var värd alla uppförsbackar. Rolig aktivitet och en mycket storlagen naturupplevelse.
Ett stort tack till familjen Dillner! Det här måste vi göra om…
I början av veckan gjorde jag årets första reportagetur. Bilresan gick över Blaikfjället och vidare ner i Jämtland. Blomhöjden och Gransjöån var min destination.
Ån har legat i träda ett par år och har åter öppnat för ett begränsat sportfiske genom Vaerie Fjällprodukter.
Vilken vacker miljö. Gammelskog där lågor ligger kvar på marken. Fjäll som bakgrund och en vacker å med omväxlande forsar och sel, eller flyar som de säger i Jämtland.
Det var härligt att vandra efter ån med flugspöet. Öringarna i ån var färggranna. Faktiskt bland de vackraste jag sett. Deras kroppsmålningar var ett konstverk i sig, vilket bilden ovan visar.
Jag vill passa på att tacka min fiskebroder Jonathan och Joakim Andersson! Att få tillbringa två nätter i en gemytlig kåta, prata om allt mellan himmel och jord, dricka kaffe och äta gott är verkligen något som jag uppskattar. Och så fisket förstås!
Klicka här för att ta del av mer information om Gransjöån.
Jag guidade en grupp på övre Ransarån. När solen gick ner sjönk temperaturen hastigt. Kalldimma bäddade in nejderna i ett vitt töcken.
Jag bestämde mig för att hoppa över sömnen. Jag axlade min kameraryggsäck, vadade över ån och vandrade upp på en liten fjälltopp. Där tillbringade jag hela natten tills jag gick ner och serverade frukost för fiskegänget.
Vilken natt. Vilket foto. Ljuset och dimmorna. Och smörbollar och midsommarblomster var vackra frostblommor som gnistrade i morgonsolen.
Det var sista sommaren jag fotograferade analogt. Det var en härlig känsla att skanna bilden och återuppväcka minnet. Av en av mina bästa sommarnätter…
Alla tillfällen har sitt alldeles speciella ljus. Och det blir aldrig någon repris.
Glöden på himlen värmer fortfarande mitt fotoiver när jag tittar på fotot och minns tillbaka på midsommarnatten förra året. Som jag upplevde i min kajak på Kultsjön…
Nu finns bilden till försäljning som canvastavla. Klicka här för mer information.
Nu finns en björntavla i panoramaformat ute till försäljning i mitt fotokonstgalleri.
Canvastavlans storlek är 100 x 37 cm, fernissad med tre lager och uppspänd på kilram av hög kvalitet.
Klicka här för att ta del av mer information om tavlan.
Höstkvällen var magisk. Jag minns den som igår…
De vita fjällrävarna lekte i dagens sista ljus. Deras vita päls mot den höstfärgade vegetationen skapade en fotostämning som hänförde mig.
Nu finns bilden att köpa som canvastavla i storlek 37 x 100 cm. Fernissad med tre lager och uppspänd på en kilram. Klicka här ta del av mer information om tavlan.
Fotografering har skett i samråd med naturbevakare/Länsstyrelsen Västerbotten.
…Suddig kontur. Mellan tallarna lösgör sig en ljus kropp. Oskarpt…
Uppdaterad 17/5. Efter feedback från fotografen Daniel Nordgren så fick jag veta att det var en ung havsörn. Klicka här för att ta del av hans fina naturbilder, bland annat på örn. Tack Daniel!
Plötsligt!
Jag satte kaffet i vrångstrupen. En mäktig syn dök hastigt upp utanför gömslet och jag som just klivit innanför dörren. Örnen landade i toppen på en liten myrtall. Nära.
Jag kastade mig över det tunga telet med konvertern och kameran. Upptäckte irriterat att jag måste få ner stativbenen ett snäpp mot spagatläget för att kunna vinkla utrustningen svagt uppåt mot trädtoppen. Örnen hörde nog min frustration inne i den lilla röda stugan och flög iväg.
Tusan också…
Den stora fågeln rörde sig i området hela kvällen. Jag såg när den bytte utsiktsplats och i solnedgången satt den i ett träd inom fotoavstånd.
Björnen dök aldrig upp. Men två älgar gick lugnt förbi gömslet en bit bort. Räven gjorde mig också sällskap när spöktimmen närmade sig.
Det blev kallare i gömslet och jag satte på mig min mammas stickade sockar. Åt en souvasmacka, vit choklad och drack kaffe. Jag hade det rätt bra i min ensamhet…
Tidpunkten var perfekt för flugbindning. Jag hade dåligt samvete för Fiskepolisens flugor, som jag var skyldig honom för veden. Flugorna blev så fina att jag för en sekund tänkte behålla dem – i min flugask. Jag blev lite klyven i mina funderingar och kom till slut på bättre tankar. Ett par av mina giftigaste storöringsflugor som betalning var trots allt ett kap i sammanhanget.
Strax efter midnatt gick jag till kojs. Jag ställde hela tiden klockan på korta larmintervaller för att hålla koll på vad som händer utanför. Jag ville inte missa björnen, eller örnen heller för den delen.
Klockan halv fyra upptäckte jag havsörnen på älgåteln. Ivrig och nyvaken smög jag ur sängen och började fotografera.
Fågeln var kvar i flera timmar. Vid ett tillfälle flög kungsörnen upp på en gren. Där greppade den en skadad vingpenna med näbben och höll den försiktigt. När örnen tappade den stora fjädern flög den efter ner till marken och greppade den igen. Roligt.
Mycket nöjd beger jag mig hemåt mot fjällen. Två besök vid Wildlife Laplands gömsle har gett mig närkontakt med med både björn och havssörn.
Ordspråket att slå två flugor i en smäll stämde verkligen för mig. Flugbindning och foto är en bra kombo när man sitter i väntans tider. Och det är alltid bra att ha en nöjd fiskepolis i byn…
För mer information om Wildlife Laplands gömsle klicka här.
Jag var ensam. I björngömslet. I går natt
Vinden svepte in över landskapet. Det regnade sporadiskt från den mörka kvällshimlen.
Som mest räknade jag till 4 tranor på myren utanför. En var vit och skiljde sig från de övriga. Ljudet från de trumpetade fåglarna inramade panoramavyn från gömslet på ett magiskt vis.
Plötsligt. Skymtade jag en ljus kropp vars syn löstes upp lika snabbt som den uppenbarade sig. Någonstans bortom myren, inne bland tallarna. Var det en synvilla eller ett hjärnspöke som spelade mig ett spratt? Eller var det…
Den ljusa björnen var verklig. Sakta vankade den fram efter skogskanten innan nallen närmade sig gömslet. Vilken högtidsstund.
Efter en stund försvann björnen på samma sätt som den uppenbarade sig. Bortom myren, inne bland tallarna. Någonstans.
En kraftig regnskur spelade upp ett gemytligt musikstycke på plåttaket. Kalldimmorna lösgjorde sig och mörkret tätnade.
Jag kröp halvvägs ner i min sovsäck. Satt mig skönt tillrätta i fåtöljen och lade upp fötterna på den andra. Till nöds fanns både goda ostar och korvar, kaffe och en kall cola. Men just då njöt jag eftersmaken av mitt första björnmöte.
Vårnatten var bara i sin linda och jag ska måste hålla mig vaken. Vem vet vad som kan hända när gryningsljuset anländer?
Ett stort tack till Louis, Tessa och Christian vid Wildlife Lapland!
För mer information och bokning av björngömslet klicka här.
Bilden är beskuren och konverterad till gråskala i Camera Raw.
Tidigare blogginlägg från björngömslet:
Intresserad av min fototeknik – klicka här.
Ett annat blogginlägg – klicka här.
Jag kommer ihåg stunden när jag förevigade fjällandskapet. Det var kallt och himlen var målad i en rosa färgton.
Kanske är färgbilden vackrare men jag gillar också den svartvita varianten. Så mycket att det blev en canvastavla i panoramaformat 37 x 100 cm.
Bilden finns nu till försäljning. Klicka här för mer information om tavlan.
Liggande panorama i all ära men en panoramabild på höjden kan också tilltala.
Bilden: September Borgafjäll.
