Svartvitt
Utskrift i gråskala på Epson Cold Press Natural. Syrafri passepartout, mellanlägg och montering. Vanligt glas. Träramen har jag snickrat och betsat svart.
Genom glaset kan man se strukturen på papperet och det gillar jag. Med reflexfritt glas förtar det lite av just den känslan.
Jag har fotograferat med negativ film vid sidan om det digitala sista året när den analoga andan fallit på. Några 120-rullar svartvitt och färgnegativ har det blivit.
Den här bilden fotograferade jag i november förra året.
Mamiya 7 II, 150 mm, stativ och Kodak Professional T-MAX 100. Skannad med min Imacon Flextight Photo.
Klicka här om ni är intresserade av att se ett fotografi jag fotograferade med min digitala utrustning vid samma tidpunkt.
Det finns ett stort problem att skapa korn, brus, med min digitala kamera. Sony A7R II är helt enkelt för bra och jag var tvungen att vrida upp ISO:t till 51 200.
Jag konverterade fotografiet till gråskala i Camera Raw, utvann all information och öppnade bildfilen i Photoshop. Jag justerade kontrasten med kurvor och tog ner den till webbstorlek och gjorde bilden skarpare med smart skärpa.
Känslan är nästan som i det analoga fotografiet. Visst finns det en skillnad, speciellt när man betraktar de högupplösta filerna i 100%. Den analoga upplevs lite skarpare med sitt vackra korn och i det digitala bruset försvinner information i vissa ytor och detaljer. Men vi pratar om ett mycket högt ISO-värde här och en mycket stor bildfil som dessutom går att skala ner, varvid den då upplevs skarpare. Jag skulle kunna säga att det analoga formatet är finare men jag kan sätta ihop flera fotografier med objektivet, Canon TS-E 24/3,5 L II, som jag använt här, och skapa samma format eller beskära den stora bildfilen.
Slutsats. Jag upplever fotoglädje med bägge teknikerna…
Gammelskogen i Mörresjöliden är fotograferad analogt med Illford Delta 3200 Professional. Brännvidden är 43 mm och exponerat på 120 film. Det svartvita negativet har storleken 6 x 7 cm.
Filmen har ett vackert korn utan att det tappar skärpa, tycker jag. Just i den här miljön kan filmens karaktär ge en vacker och tidlös inramning. Ögonblicket i skogen kunde lika gärna vara förevigad för mycket länge sedan och just den känslan gillar jag. Det känns som filmens kornighet gör sig rättvisa på de stora negativen som också var lätt att skanna. Jag är lite nyfiken hur fotografiet skulle göra sig som utskrift på ett matt konstpapper eller kanske ett barytapapper?
Nästa blogginlägg ska jag visa ett annat motiv från samma området. Skillnaden mot detta fotografi är att det fotografiet är skapad digitalt men jag eftersträvar samma känsla…
Jag måste säga att det är inte dumt med lite mänsklig kontakt mellan alla björnar, fjällrävar, storöringar och myggor. Det känns nästan som jag blir dopad av stundens glädje när jag får förmånen att föreviga en högtidsstund som denna.
Undrar just om jag sett Markus utan solglasögon tidigare? Jag menar, vem har sett fantomen utan kläder…
Hur som helst, ett mycket stort tack till hela fina familjen för ett ärofyllt fototillfälle och för att jag fick visa fotografiet här! Och. Svartvitt är snyggt.
Idag.
Fick jag förmånen att hänga upp några av mina tavlor direkt hos en köpare.
Roligt!
Men det finns en risk med detta. Att TV:n kommer att stå oanvänd framöver…
Gråskala.
Panorama med tre sammanfogade fotografier.
Även om jag använde ISO-värdet 51 200 på min kamera Sony A7R II, den bästa jag fotograferat med, tycker jag inte att det. Gick åt skogen…
Solnedgång.
Kultsjön speglar.
Solen rullar över Stöken.
I gråskala…
Jag letar, söker, strävar. Efter en känsla i fotografierna som ska ge en helt annan visuell karaktär. Kanske tidlöst, avskalat eller bara något som är annorlunda, om man jämför med det perfekta som min fotoutrustning levererar alltjämt.
I går vred jag upp ISO-värdet till 25 600, fällde ut stativet och monterade min fantastiska kamera Sony A7 RII tillsammans med tilt och shift-objektivet Canon TS-E 24/3,5 L II med hjälp av en adapter.
Vildmarksvägen, Stekenjokk, fjäll, snö och en dalande sol. Strålande ingredienser som jag gärna förevigar i panoramaformat med hjälp av tre fotografier. Dessa sammanfogade jag sedan i gråskala i Photoshop.
Den högupplösta bildfilen blev nästan 1 meter lång. Fotografiet fångade min blick. Länge. Jag trodde först att den var fotograferad med Kodak TriX eller någon liknande analog film.
Det är inte lätt att använda en alldeles för bra kamera i sammanhanget när jag precis fått korn på något. Skämt åsido, kameran och dess imponerande ISO-prestanda och dynamiska omfång vill jag för allt i välden inte vara utan, även om jag kanske får gå till botten med just med de goda ISO-egenskaperna. Vid nästa fototillfälle höjer jag det till 51 200.
To be continued…
Ni vet redan att jag tycker ett fotografi som finns att beskåda på väggen är fotografi när det är som allra bäst. Den senaste tiden har jag sålt tavlor och skrivit ut till andra. Jätteroligt!
Jag fortsätter att uppdatera min hemsida med en visuell sida där ni kan se tavlor jag sålt eller som jag gjort för att hänga upp i galleriet på Saxnäsgården. Klicka här för att komma dit direkt. Jag kommer att fylla på med fler bilder eftersom.
Tveka inte att höra av er om ni har önskemål om att beställa en utskrift på ett fotografi som ni själv har fotograferat eller om ni är intresserad av att köpa en tavla eller konstutskrift från mig.
Tavlorna. Nya svartvita fernissade canvastavlor i storleken 37 x 100 cm. De är upphängda på den vita träväggen i galleriet.
Avskalat. I gråskala…
Järv och fjällräv. På spåret…
