Teknik
Nu fotograferar jag bara med Sony E-mount. Det innebär att en hel del ny teknik finns i min fotoutrustning. Huvudkamera är idag Sony A7R IV som jag också har ett vertikalgrepp till.
Sedan tidigare har jag:
- Zeiss Vario-Tessar T* FE 16-35/4 ZA OSS.
- Zeiss Sonnar T* FE 55/1,8 ZA.
- Canon TS-E 90/2,8 (används med Metabones adapter för E-mount).
Nya objektiv:
- Sony FE 35/1,8.
- Sony FE 90/2,8 Macro G OSS.
- Sony FE 70-200/2,8 GM OSS.
- Sony FE 200-600/5,6-6,3 G OSS.
- Sony SEL-14TC, 1,4x Telekonverter.
Funderingar:
- Osäker på om jag ska behålla Canon TS-E 24/3,5 L II.
- Kommer jag sakna ett 24-70/2,8 eller blir de fasta ljusstarka brännvidderna 35 mm och 55 mm bra i sammanhanget. 35:an har också en närgräns på 22 cm vilket är spännande. Därtill har jag 16-35:an och 70-200:an som täcker upp i ändarna…
- Kommer jag sakna ett ljusstarkt teleobjektiv? Jag har varit mycket intresserad av att införskaffa Sony FE 400/2,8 GM OSS.
Men det jag saknar allra mest sedan en tid tillbaka är en ny skrivare. Men jag hoppas att jag ska komma igång med utskrifter och tavlor under hösten.
Tre olika kameror med olika format? Tre olika brännvidder?
Nix, samma kamera. Samma objektiv.
Mitt tilt/shift-objektiv på 90 mm är en favorit för mig. Med det kan jag skapa fotomagi genom att antingen använda det som ett 90 mm objektiv eller sätta ihop 2 eller tre fotografier som jag förevigar genom att shifta objektivet.
Fotokollaget ovan visar samma Saxnäsvy skapad på tre olika vis. Panorama, kvadrat och småbild.
Och vilket fotografi som är bäst är en smaksak? Men ni vet ju redan att jag är svag för formatet panorama.
Fotografierna är förevigade 2019-10-14.
Dags att göra en avstämning med det analoga fotograferande med min mellanformatskamera Mamiya 7 II. Resultaten är varierande och här är några reflektioner.
- Der är inte så smart att fotografera med svartvit film när solnedgången är vacker rödorange eller när höstfärgerna är varma och färglada…
- Det är svårt med mätarsökare, eftersom jag är van vid att se motivet i sökaren som det kommer att avbildas i fotografiet. Jag måste helt enkelt bli mer kompis med den.
- Jag bör fotografera endast när det är fotoläge. Undvika att försöka finna motiv när det är bättre att koka kaffe… När jag får tillbaka just en sådan filmrulle från framkallning funderar jag på att sälja utrustningen.
- Frustrerande att ha flera olika valmöjligheter. Dels olika kamerahus (analogt och digitalt), objektiv och filmval. Det är lätt att det blivit en ny dag innan jag valt teknik…
- En bra skanning är viktigare än man tror. Jag är glad att jag har en Imaconskanner i mitt analoga arbetsflöde.
Men…
- Det är en speciell känsla att ladda en filmrulle i kameran. Väldigt lite wifi, liksom…
- Ett motiv där exponeringen sitter är en fröjd att ta fram i dager. Den långsamma processen med ljusbord, skanning och smutsbortagning är en fröjd för fotosjälen. Det känns lite som att hugga ved, väldigt fysiskt. Och fotografiet finns ju på riktigt!
- Jag gillar formatet 6 x 7 cm, likaså 24 x 65 cm som jag kan fotografera på småbildsfilm med en panoramainsats.
- Desto mer jag fotograferar analogt uppskattar jag min digitala fotoutrustning. Vilka fantastiska bildfiler, ISO-prestanda m.m. Det finns inget analogt vs digitalt för mig. Analogt är ett roligt sidoprojekt.
- Det som avbildar på ett nytt- eller annorlunda vis gillar jag, vilket det analoga fotografiet ofta gör i jämförelse med det digitala.
Och framöver…
- Ska jag ge det analoga en chans till.
- Är jag intresserad av att fotografera mer landskap med vidvinkeln Mamiya 7N43mm F/4,5.
- Fotografera med panoramainsatsen. Det var länge sedan och jag är svag för just det formatet.
- Kanske jag testar en diafilm, Velvia 50. Jag hade tänkt att inte göra det från början eftersom jag känt en stor mättnad av filmen sedan det begav sig. Men, kanske…
- Kommer jag att testa Kodak T-Max 400, har 2 st 120-rullar. Kodak Tri-X 400 och Illford HP5 Plus 400 är jag också nyfiken på.
- Är jag fortfarande intresserad av att fotografera med negativ färgfilm.
- Hoppas jag kunna minimera och begränsa utrustningen. Varför inte smyga ner den analoga kameran med endast ett objektiv och en laddad film bredvid den digitala utrustningen. Och koncentrera mig på det när det blir fotoläge.
Fotografiet. Midsommarnatt 2016 vid Trappstegsforsen. Mamiya 7 II, Mamiya 7N43mm F/4 och Kodak Portra 160. Från just det tillfället var det en hel filmrulle som blev lyckad.
Det här blir spännande.
Jag har dammat av mina gamla trotjänare Zeiss Sonnar T* 24-70/2,8 ZA SSM och Zeiss Sonnar T* 135/1,8 ZA. Samt mitt makroobjektiv Sony AF 50/2,8 Macro. Och de ska användas tillsammans med nya Sony A99 II.
Kompletterar utrustningen med ett par starka solglasögon och pimpelspön…
Jag har betraktat de analoga fotografierna från i somras igen. Filmen jag använde var Kodak Portra 160 och min mellanformatskamera Mamiya 7 II. Det finns något jag attraheras av i fotografierna och speciellt hur solnedgångens varma färger återges på filmen.
Ett avtonat gråfilter har jag aldrig använt. För just detta motiv finns det säkert fotografer som skulle använda sig av tekniken och behärska den. De justeringar jag ibland utför är till exempel att lägga på ett avtonat gråfilter över en alltför ljus himmel när RAW-filen framkallas i Camera RAW.
När jag betraktade det skannade fotografiet ovan kom jag att tänka på nätterna jag tillbringade i ett mörkrum under min studietid vid Uppsala universitet. Genom att använda en liten kartongbit på en pinne kunde jag påverka kopieringen genom att pjatta med det enkla verktyget och efterbelysa delar av bilden.
”På den här analoga skannade bildfilen kan jag använda en liknande teknik i bildbehandlingen”, tänkte tyst för mig själv och skred till verket.
Genom att ljusa upp det vita forsande vattnet kunde jag behålla himlens vackra oranga kulör i himlen…
Kompaktkamera, färgnegativ, inlämnad framkallning och kort i formatet 10 x 15 cm. Lånad manuell analog systemkamera och Kodak Kodachrome 64. Minolta 600si och 700si. Svartvitt negativ film och mörkrum. Mamiya RB ProS, Hasselblad Xpan, Minolta Dynax 7, Mamiya 7 II och ofta Fujichrome Velvia 50. Sony A100, Sony A700 och Sony A900. Sony A99, lånad Sony A7 R och Sony A7R II…
Tekniken och jag har utvecklas genom åren.
Fortfarande tycker jag att det är lika roligt att se resultatet från en fotografering. Då var det genom en lupp på ljusbordet och nu, genom att betrakta fotografier på bildskärmen.
Det allra bästa med att ha just fotografering som intresse, och yrke, är att jag aldrig vet i förväg. Vad som kommer att fastna på bild…
Jag har fotograferat med negativ film vid sidan om det digitala sista året när den analoga andan fallit på. Några 120-rullar svartvitt och färgnegativ har det blivit.
Den här bilden fotograferade jag i november förra året.
Mamiya 7 II, 150 mm, stativ och Kodak Professional T-MAX 100. Skannad med min Imacon Flextight Photo.
Klicka här om ni är intresserade av att se ett fotografi jag fotograferade med min digitala utrustning vid samma tidpunkt.
Ibland är arbetstempot för högt, arbetsdagarna långa och minneskorten överfulla. Jag kan ha träningsvärk efter alla hål jag borrat med isborren i min jakt på storrödingen eller flugfiskearmbåge efter alla storöringar jag fajtats med. Sömnbrist efter att ha varit vaken hela natten i björngömslet eller så är solbrännan är lite väl tilltagen, eftersom det var goväder på vårvinterfjället. Arbetsförhållandena kan vara riktigt tuffa…
Då är det bra att ta ett djupt andetag, dra ner på tempot och skanna ett analogt fotografi från mitt bildarkiv.
Jag monterar fotografiet och placerar det i min Imaconskanner. När påsiktsbilden visas gör jag några mindre justeringar innan jag låter den förevigas högupplöst. Och det tar tid…
Musiken från Dream Theaters nya skiva strömmar ut från högtalarna. Jag sätter mig bekvämt i min fåtölj, lägger upp fötterna på fotpallen och tar en mun av Saxnäsgårdens goda latte. Ljudbilden, arbetsställningen och vätskebalansen är viktiga i sammanhanget. Det känns bra att jag värnar om en god arbetsmiljö…
Under ett halvår har jag fotograferat med Sony Zeiss Vario-Tessar T* FE 16-35/4 ZA OS. I somras med kameran Sony A7r och nu med Sony A7r II.
Jag har saknat en raktecknande vidvinkel i vissa situationer. 24 mm var min ändhållplats tidigare om jag bortser från mitt fisheye.
Det påminner lite om mitt favoritobjektiv Zeiss Sonnar T* 24-70/2,8 ZA. Neutral och tilltalande färgåtergivning och bra skärpa i de delar av bilden jag vill ska vara skarpt när jag fotar med större bländaröppningar. Jag kan fotografera rakt mot solen med objektivet och det är något jag verkligen uppskattar. Objektivet väger 518 gram och jag värdesätter att det inte tar så stor plats i kameraryggsäcken. Objektivet har också inbyggd bildstabilsering (OSS) och jag är nyfiken på hur långa slutartider det går att fotografera handhållet tillsammans med bildstabiliseringen i min kamera Sony A7r II?
Det är först när jag summerar ett fotoäventyr eller som nu, en sommar, som jag ser hur stor bildskörd jag fått med objektivet och vilka slags bilder det levererat. Jag kan konstatera att jag använt objektivet och det skapar ett varierande bildspråk. Men det allra viktigaste är. Att jag gillar vad jag ser…
Klicka här för att se de bilder som jag publicerat här i bloggen som är fotograferade med objektivet.
Det allra bästa med fotografi är att göra en utskrift av en bild som man själv fotograferat.
Med hjälp av ripen Imageprint och min Epson storformatsskrivare har jag möjlighet att skriva ut bilder på det sätt jag eftersträvar. Min bildskärm har också en viktig pusselbit i processen, eftersom det är viktigt att bilden på skärmen ser ut som den färdiga utskriften.
Häromdagen fick jag en beställning på en bild som jag fotograferat vid ett magiskt midvintertillfälle i Blaikfjällets naturreservat. Printen skrev jag ut på konstpapperet Epson Cold Press Natural 340 g/m². Bilden mätte 54 x 80 cm när den kom ut från skrivaren…
Rip är en mjukvara/program som styr skrivaren och hur den skriver ut bilderna. Imageprint ger t.ex. 8 000 unika valörsteg, helt neutrala svartvita utskrifter och programmet innehåller mängder med olika pappersprofiler från olika papperstillverkare.
Det var egentligen min gamla skrivare som stod i centrum. Men det blev en helg där bildskärmar i plural hamnade i fokus. Helt plötsligt hade vi riggat 4 bildskärmar i dagsljusbelysning och neutrala gråmålade väggar som bakgrund. IMac 27″, Eizo FlexScan kontorsskärm, Eizo Coloredge CS240 och CG243W. De två ColorEdgeskärmarna kunde vi hårdvarukalibrera.
Visst ser bilderna jättebra ut på Imacen men Eizo ColorEdges bildskärmar ger mig ett mycket bättre verktyg för bildbehandling. Flexscan-skärmen har ett rödaktigt färgstick som syns väl men det är en kontorsskärm och man kan inte begära så mycket mer för det priset. Min trotjänare sedan 6 år tillbaka Eizo Coloredge CG243W är den bästa av de fyra vi testade. Med hjälp av ripen Imageprint och storformatsskrivaren Epson 4880 kunde vi titta på hur slutresultatet blev på utskrifter och jämföra med de olika skärmbilderna.
Nu flyttar min gamla skrivare söderut och jag hoppas att min gode flugfiskefotokompis Jonas Olsson får stor nytta av den i framtiden. Bilderna och printarna i collaget är Jonas fotografier. Mycket vackra utskrifter på konstpapperet Canson Rag Photographique 310 gsm.
Musiken under helgen var en ny helt ny bekantskap. Lord Huron vill jag lyssna mer på…
Det framkallar ett sebegär. När jag tittar på de stora svartvita negativen på ljusbordet.
Nya bilder men ändå gamla.
Jag tror. Att jag laddade 120-filmen i min kameran sommaren 2013. Jag fotograferade några bilder då, några året därpå och de två sista för några veckor sedan. 10 bilder totalt.
Nyfiken är jag.
Undrar om det finns någon bild som blev bra?
