Försvinnande gott

Under mina år som fotograf och flugfiskare har jag mött många trevliga människor. Att fiska med Anders var en mycket speciell upplevelse på många sätt.

Han syntes aldrig till. Anders försvann bland knotiga fjällbjörkar, vide och blommande sommarängar. Ibland kunde man skymta en keps eller ett flugspö som stack ut från vegetationen. Annars tycktes han befinna sig i en annan dimension. Var han ett väsen måntro?

Men helt plötsligt kunde Anders dyka upp, från ingenstans. En näve exklusiva kaffebönor från Sydamerika maldes och kaffe kokades på ett helt nytt sätt. Sådana tillfällen kunde jag inte sumpa.

Min träkåsa fylldes med en svart dryck med en himmelsk arom. Jag blundande, drack ur kåsan och njöt.

Sedan öppnade jag mina ögon och såg att Anders var borta. Jag tittade sedan ner i kåsan och noterade besviket att kaffet också var slut. Och jag kunde bara konstatera att det var. Försvinnande gott…