Harrfajitas

Det låg spänning i luften. Och det berodde inte på mitt efternamn…

Saxnäs vs Dorotea. Harrpimpling.

Jag hade ett starkt team med Jonathan och Stefan. Doroteas lag såg också starka ut på papperet.

– EEEEEETTTTTTTTTTTT noll, hojtade plötsligt Doroteas lagkapten mr Sikström och drog upp en harr.

Jag såg en grå skugga nere i hålet och snart krokade jag en liten harr. Sedan ropade jag:

ETTTTTTT ett, och släppte tillbaka fisken.

En större harr släppte hos motståndarna och jag landade en abborre. Då ekade mr Sikströms röst igen över nejderna.

– Abborre gills inte.

Sedan försvann han utom synhåll och landade en harr som ingen såg. Helt plötsligt insåg vi att vi skulle behöva en svartvitt person med en visselpipa, en stark och rättvis domare med en tjock regelbok.

Ingen av oss var egentligen tävlingsmänniskor så vi gjorde det bästa av situationen. Vi hamnade i samma båt, med samma mål – jakten på storharren.

Tyvärr så rodde vi inte i land uppdraget men behöll några matfiskar som Stefan tillagade. Han fileade och byxade harrfiléer som vändes i en kryddblanding och sotades över öppen eld. Anrättningen serverades till tunnbröd, en kall sås, tomater, purjolök, salld och skivad västerbottensost. Succén var ett faktum!

Eftersmaken av dagen kommer att bestå. Länge.

Ett stort tack till hela fiskegänget. Det här måste vi göra om…